Varför inte sätta på ett fejk leende, Leka runt och låtsas som allt är okej.
Jag vill inte ha någons uppmärksamhet, Jag vill inte heller vara tjejen som lever i sina tankar. Jag vill inte vara tjejen som är tvungen att le för att folk ska ens orka kommunicera med mig. Jag vill inte vara tjejen som mår dåligt. Jag vill komma ur detta, Jag vill kunna le. Le på riktigt. Ett äkta leende. Tills dess, Visst får folk vara taskiga/ ointresserade mot mig och ignorera mig helt, Självklart. Jag vet inte om jag ens bryr mig längre, vet inte ens vad jag ska säga längre, Tryck ner mig, Men jag har också känslor... Jag är en liten människa, i mitt egna lilla hörn av universum, som gråter sig till sömns, är detta rätt? Behandla mig som skit, Men sedan när du faller, så ska jag stå och kolla på och skratta. Då får du känna, hur de känns.
Parmida.♥