Galetbarn

Skolan idag var inte alls något vidare kul, men de var inte rena plågan heller. Tyvärr blir de nog värst imorgon, bara av att möta din blick gör att hela min värld stannar upp för en sekund, att mitt hjärta klappar fortare än någonsin, Jag tappar allt förstånd, Det är vid de ögonblicket jag inser allt. Vilken Idiot du är, Men ändå.. älskar jag dig. Fuck.

Var hos doktorn idag. De hade inte sett något sådant här tidigare, känns ju sjukt bra också. Ska tillbaka imorgon klockan ett. Blodprover och massa skit. Snälla säg att de är något virus som går över av sig själv, jag pallar inte något som är så allvarligt, då fan. Då fan faller jag. Då ger jag upp.

.

Jag borde sova nu, som alla andra. Inte sitta uppe och tänka skallen av mig. Snart ryker de av knoppen också, de skulle inte förvåna mig. Lyssnar på någon Sofijah skit låt, dricker kaffe. Funderar på att gå ut och röka.. Men de är så fucking kallt. Just nu suger de mesta, Kan de bli sämre eller? Plus att min mobil är helt fucked up, men de är mitt eget fel, är man helt åt helvetet dum så blir de så. Om några veckor blir de ingen dator heller, då blir de inget.

Hah. Prata med Birgitta i veckan. Alltså kuratorn. Hon kalla in mig, snacka om att jag höll på dö av nervositet. Trodde jag hade gjort något, de var hemskt. När jag kom in var hon så vänlig, och börja snacka. Hon visste allt. Allt om mig. Men hur..? Jag höll på tappa hakan. ALLT. Hon visste, ALLT. Kan fortfarande inte förstå detta. INGEN vet sådant som hon visste om mig, hon sa att hon hade "hört". Mor måste ligga bakom detta. Vi satt och snacka i en timme...

.

Alltså nu lyssnar jag plötsligt på sean banan, och de är allt annat än bra o.O

.

De flesta verkar känna så med mig.. Har hört de ett par gånger nu. Är det bara jag som inte inser vad som händer? Jag vet att jag inte är den där buse som jag var för ett par år sedan, Alla förändras och de har varit mycket de sista året, med vänner, far och massa äckel skitsaker. Första gången jag kallar de skitsaker... Men ja, man ändras, man anpassas efter läget och omgivningen och hur de ser ut i ens liv.. Är jag helt ute och cyklar eller har inte folk tänkt så långt ännu? Visst, för ett år sedan om jag såg någon som var som jag är nu, skulle jag tyckt en massa saker, men nu är jag själv där, vet hur de känns. Man ska inte döma någon förns man vet människans historia. Bakom allt, ligger de något, en mening. Vad som än sägs, hur man än beter sig, så gör man de av en anledning...

Typ.

Ni måste verkligen ha era careface nu va? Undra hur många som egentligen läste ner hit, lämna någon kommentar så jag vet? Till mina klasskompisar: Ni får skylla er själva, jag sa att ni skulle klara er bättre utan min blogg, men ni va så jävla nyfikna och kolla vad jag gjorde på datorn hela tiden, så here got it, nu vet ni mer om eran dåliga klasskamrat ;)

Och ni andra människor från den där fina hemsidan, ni får också skylla er själva, jag tvinga inte er.